| |||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
Välkommen!
Svensk trafiksäkerhet - hur påverkas vi av en trafikolycka
2012-04-06
Hur påverkas vi av en trafikolycka?
Kan vetskapen om hur allvarlig utgången av en trafikolycka blivit påverka vårt körsätt så att vi visar mer hänsyn till varandra i trafiken?
Eller har du av egen erfarenhet upplevt en situation som har påverkat dig till att visa mer hänsyn eller önskat att andra hade uppträtt mer hänsynsfullt?
Känner du till någon dikt eller kortare novell som har ett beskrivande innehåll av en trafikolycka och hur upplevelsen om denna har format orden.
Vill du publicera skicka? Skicka det till:
info@trafiksakerhet.se
Hur påverkas vi av en trafikolycka?
Öka trafiksäkerheten! Du kan rädda liv! Anmäl en trafikfarlig miljö!
Hur påverkas vi av en trafikolycka?
Stig Dagerman
Att döda ett barn
>>
Valdemar Dalqvist
En hjälte
>>
Personligt meddelande
>>
Lars-Göran Wadén
Tre ord
>>
Att döda ett barn av Stig Dagerman
Det var en lätt dag och solen står snett över slätten. Snart ska klockorna ringa, ty det är söndag. Mellan ett par rågåkrar har två unga hittat en stig som de aldrig förut gått och i slättens tre byar blänker fönsterrutorna. Män rakar sig framför speglarna på köksborden och kvinnorna skär gnolande upp bröd till kaffet och barn sitter på golvet och knäpper sina livstycken. Det är den lyckliga morgonen till en ond dag, ty denna dag skall ett barn dödas i den tredje byn av en lycklig man. Ännu sitter barnet på golvet och knäpper sitt livstycke och mannen som rakar sig säger att i dag skall de ta en roddtur nerför ån och kvinnan gnolar och lägger upp det nyskurna brödet på ett blått fat.
Det far ingen skugga över köket och ändå står mannen som skall döda barnet vid en röd bensinpump i den första byn. Det är en lycklig man som tittar in i en kamera och i glaset ser han en liten blå bil och bredvid bilen en ung flicka som skrattar. Medan flickan skrattar och mannen tar den vackra bilden, skruvar bensinförsäljaren fast locket på tanken och säger att de får en fin dag. Flickan sätter sig i bilen och mannen som skall döda ett barn tar upp sin plånbok ur fickan och säger att de ska åka till havet och vid havet skall de låna en båt och ro långt, långt ut. Genom de nerskruvade rutorna hör flickan i framsättet vad han säger, hon blundar och när hon blundar ser hon havet och mannen bredvid sig i båten. Det är ingen ond man, han är glad och lycklig och innan han stiger in i bilen står han ett ögonblick framför kylaren som gnistrar i solen och nyter av glansen och doften av bensin och hägg. Det faller ingen skugga över bilen och den blanka kofångaren har inga bucklor och inte heller är den röd av blod.
Men samtidigt som manen i bilen i den första byn slår igen dörren till vänster om sig och drar ut startknappen, öppnar kvinnan i köket i den tredje byn sitt skåp och hittar inget socker. Barnet, som har knäppt sitt livstycke och knutit sina skor, står på knä på soffan och ser ån som slingrar sig mellan alarna och den svarta ekan, som ligger uppdragen i gräset. Mannen som skall förlora sitt barn, är färdigrakad och viker just ihop spegeln. På bordet står kaffekopparna, brödet, grädden och flugorna. Det är bara sockret som fattas, och modern säger åt sitt barn att springa till Larssons och låna några bitar. Och medan barnet öppnar dörren ropar mannen efter det att skynda på, för båten väntar på stranden och de skall ro så långt ut som de aldrig förut rott. När barnet sedan springer genom trädgården tänker det hela tiden på ån och på fiskarna som slår och ingen viskar till det, att det bara har åtta minuter kvar att leva och att båten skall ligga där den ligger hela den dagen och många andra dagar.
Det är inte långt till Larssons, det är bara tvärs över vägen och medan barnet springer över vägen, far den lilla blå bilen in i den andra byn. Det är en liten by med små röda hus och nymornade människor som sitter i sina kök med kaffekoppen höjd och ser bilen rusa förbi på andra sidan häcken med ett högt moln av damm bakom sig. Det går mycket fort och mannen i bilen ser popplarna och de nytjärade telegrafstolparna skymta förbi som gråa skuggor. Det fläktar sommar genom vindrutan, de rusar ut ur byn, de ligger fint och säkert mitt på vägen och de är ensamma på vägen - ännu. Det är skönt att färdas alldeles ensam på en mjuk, bred väg och ute på slätten går det finare. Mannen är lycklig och stark och med högra armbågen känner han sin kvinnas kropp. Det är ingen ond man. Han har bråttom till havet. Han skulle inte kunna göra en geting förnär, men ändå skall han snart döda ett barn. Medan de rusar fram mot den tredje byn, sluter flickan åter ögonen och leker att hon inte skall öppna dem förrän de kan se havet och hon drömmer i takt med bilens mjuka krängningar om hur blankt det skall ligga.
Ty så obarmhärtigt är livet konstruerat att en minut innan en lycklig man dödar ett barn, är han ännu lycklig och en minut innan en kvinna skriker av fasa, kan hon blunda och drömma om havet och den sista minuten i ett barns liv kan detta barns föräldrar sitta i ett kök och vänta på socker och tala om sitt barns vita tänder och om en roddtur och barnet självt kan stänga en grind och börja gå över en väg med några sockerbitar inslagna i vitt papper i högra handen och hela denna sista minut ingenting annat se än en blank å med stora fiskar och en bred eka med tysta åror.
Efteråt är allting för sent. Efteråt står en blå bil på sned över vägen och en skrikande kvinna tar handen för munnen och handen blöder. Efteråt öppnar en man en bildörr och försöker stå på benen fast han har ett hål av fasa inom sig. Efteråt ligger några vita sockerbitar meningslöst utströdda i blod och grus och ett barn ligger orörligt på mage med ansiktet pressat hårt mot vägen. Efteråt kommer två bleka människor, som ännu inte fått dricka sitt kaffe, utspringande genom en grind och ser en syn på vägen som de aldrig skall glömma. Ty det är inte sant att tiden läker alla sår. Tiden läker inte ett dödat barn sår och den läker dåligt smärtan hos en mor som glömt köpa socker och skickat sitt barn över vägen för att låna och lika dåligt läker den ångesten hos en en gång lycklig man som dödat det.
Ty den som har dödat ett barn åker inte till havet. Den som ha dödat ett barn åker långsamt hem under tystnad och bredvid sig har han en stum kvinna med ombunden hand och i alla byar som de passerar ser de inte en enda glad människa. Alla skuggor är mycket mörka och när de skils är det fortfarande under tystnad och mannen som har dödat barnet vet att denna tystnad är hans fiende och att han kommer att behöva år av sitt liv för att besegra den genom att skrika att det inte var hans fel. Men han vet att det är lögn och i sina nätters drömmar skall han istället önska att få en enda minut av sitt liv tillbaka för att göra denna enda minut annorlunda.
Men så obarmhärtigt är livet mot den som har dödat ett barn att allting efteråt är försent.
En hjälte av Valdemar Dalqvist
Han var bara elva år,
Han styrde sin cykel så lätt och så flott,
Han visslade lyckligt i denna stund,
Där ligger han sedan utan att få sans,
Nu rör han sig sakta - doktorn står böjd
Vad var det för fyra små tysta ord,
Bad han om hjälp mot sin skärande smärta?
Det var något större - han hade en själ, den gossen -
hans tankar var ännu friska.
Han sade bara detta:
"De ´va´ mitt fel!"
Det var det han tvingade sig att viska.
Var han inte en hjälte?
Var han inte stor?
"De ´va´ mitt fel".
Personligt meddelande av Fredrik Backman
Till den ganska stressade blonda kvinna i grön Volkswagen Golf, årsmodell 2004, som låg efter mig på Skälbyvägen mellan Hässelby och Barkarby och vidare mot Kista norr om Stockholm strax innan klockan 12 idag.
Jag förstår att du fann det här med att jag höll hastighetsgränsen på alla 30- och 50-sträckor oerhört provocerande. Du gjorde det ganska klart genom att köra uppskattningsvis 15 centimeter bakom min bil i närmare fyra kilometer, försöka köra om mig vid ett rödljus (innan du i sista sekund upptäckte den där Volvon och insåg att vi inte körde på en enkelriktad väg), för att sedan slutligen argt accelerera in till höger om mig när vi nådde en 70-väg och köra om mig på insidan. I drygt 100 kilometer i timmen. I bussfil.
Jag ska inte ta upp din tid i onödan, jag förstår att den är väldigt värdefull för dig. Så jag vill bara i all hast passa på att berätta för dig att för ett drygt år sedan blev jag pappa till en liten pojke. Han heter Nicholas. Han har stora bruna ögon och sin mammas ögonfransar. Han älskar bröd men är inte så förtjust i smultron. Han gömmer fjärrkontroller och tyglejon i facket under sätet på sin leksaksbil, och fnittrar så han kiknar när jag hittar dem. Det låter sådär som man tänker sig att champagnebubblor hade låtit om de fnittrat.
Jag vet ingen annan i hela världen som någonsin fått hans farfar att gråta offentligt. Eller garva så högt.
Han blir uttråkad när han inte får vara bland mycket människor, och älskar att stå i centrum. Jag antar att han har fått det förstnämnda från sin mamma, och det sistnämnda från mig. Han har hennes försiktigt mejslade kindben, och mina stora fötter. Han har fyra stora tänder i överkäken, och inte en enda i underkäken. När han blir ledsen trillar det tårar stora som pingisbollar nerför de där små kinderna. När han är sjuk vägrar han sova någon annanstans än i vår säng, med sitt huvud på sin mammas nyckelben och sina fötter i mitt ansikte. Han väcker henne genom att pussa henne på munnen, mig genom att ta mitt armbandsur från sängbordet och slå det i ansiktet på mig.
Och när han och hans mamma dansar. Herregud. De kan lysa upp ett släckt rum när de gör det.
Hans morfar är hans bästa vän. I förra veckan blev han så glad när han kom hem till oss att han kröp rakt in i en vägg. Och han har precis lärt sig gå, han är väldigt stolt över sig själv för det. I augusti börjar han på förskolan. När han ser en hund pekar han överlyckligt och vrålar ”TITTA!!!”.
Och när han skrattar. Herregud. Det är som om något rusar runt barfota på insidan av mitt bröst när han gör det.
Han satt och sov i sin bilstol på passagerarsidan när du körde om oss idag, med det där tyglejonet i famnen. Om jag inte hade bromsat när du gick över i bussfilen och sedan skar tillbaka in i min fil så är det genom hans dörr fronten på din bil hade kraschat. Jag vet inget om dig. Jag vet inte om du sett de där videoklippen på nätet om vad en bil i 100 kilometer i timmen kan göra med en människokropp av kött och blod. Och jag vet inte om du någonsin haft en ettåring sovandes på din mage, lyssnat på hans andetag, och insett hur ofattbart ömtålig den där lilla kroppen är. Jag vet inte om du älskat någonting så mycket någon gång i ditt liv att det känns som om du ska få en hjärtattack.
Men förlåt, jag kommer ifrån ämnet här.
Så hur som helst: Jag ville bara säga att jag hoppas att det där som du hade så bråttom till var väldigt viktigt.
Och att du hann dit i tid.
Tre ord av Lars-Göran Wadén
Jag minns det sista livstecknet i dina ögon.
När din mun försökte forma ett ord som aldrig kom fram,
smekte jag lätt med min hand på din kind.
Och i en suck slöt du ögonen och var borta.
Solen skiner som om ingenting hänt.
Men jag minns.
Människor runtomkring planerar sina liv.
Men jag kommer ihåg, och jag kommer aldrig att glömma.
För mig knyts varje sekund motvilligt till nästa.
Tomma ögon.
Ett vidöppet gomvalv.
Struphuvudet blottat som om du visar underkastelse.
Halspulsådern vibrerar tills det inte längre finns mer blod kvar för kroppen att pulsera.
Under eftermiddagen hade du, framför spegeln, valt kläder och förberett dig för fest.
Jag minns billyktornas bländande sken som blandade sig med bromsskrik, och jag kommer aldrig glömma...
De kläder du valde. Din parfym. Du som gjorde mig så rik.
På festen steg ditt skratt som varmluft över alla festglada människor.
Du spred liv. Du dansade. Berusade.
Jag kan fortfarande erinra...
Den alkoholdränkta andedräkten.
Chaufförens utandning bakom hans förtvivlade händer, gömda bakom ett chockat ansiktsutryck.
Han vänder.
Och går därifrån med poliserna.
Ditt ansikte liknar froststyvt gräs.
Den kvällen sa du flera gånger att musikvalet var det bästa du hört på länge.
Jag hörde ljudet av ben som krossades när din kropp rasade ihop på asfalten.
Det sägs att man genom motgång och smärta lär sig att känna.
Men ingen är starkare än sin svagaste punkt och det är alltid där som kärleken träffar.
Solen skiner som om ingenting hänt.
Jag lägger min handflata på asfalten och viskar tre ord.
Jag Älskar Dig
Jag undrar vad det var...
Det där sista...
Som du försökte säga mig?
Ge ditt bidrag
hur trafikolyckor kan undvikas?
>>
©
Svensk Trafiksäkerhet
Får publiceras med angivande av källa
Denna sida använder cookies
>>
Här nedan kan du läsa några tänkvärda ord som berör oss alla och som talar om hur svårt det kan vara att förstå det mänskliga lidandet som en trafikolycka innebär för de som drabbats.
Att döda ett barn - en novell, av Stig Dagerman ................................................................>
En hjälte - en dikt, av Valdemar Dalqvist ..........................................................................>
Fredrik Backman
Personligt meddelande - av Fredrik Backman ..................................................................>
Tre ord - en dikt, av Lars-Göran Wadén .............................................................................>
men han var springpojke redan.
Hans cykel var ny för i går,
trafiken var stark. Nå, än sedan?
som hade den luftiga vingar.
Han var stolt över den, den var färgad i blått
med nya, svällande ringar.
kör tanklöst över på vänster sida,
en lastbil kommer - en kort sekund -
ett skri - och människor andlöst bida,
vad som skall komma - en ambulans. Kör till Serafimern!
fastän modern gråter och tigger.
Hon ville gärna höra sin gosses röst,
innan han lämnar livets gyckel.
Det kunde ju ändå vara en tröst.
Han hade ju bara mor - och sin cykel.
över gossen som vill försöka tala.
Det blir fyra små ord - så ler han nöjd
och sjunker stilla in i dödens dvala.
som gick så direkt till doktorns hjärta?
Bad han att få slippa bli bäddad i jord?
I dödens minut skrek han inte på sin mor,
han kände sitt ansvar - han tog sin del,
han hade mod att säga:
Hur kan du undvika att drabbas av en trafikolycka ..............................................................>
